10 april
Det är lustigt hur vissa datum får en att må lite bättre eller lite sämre, lite gladare eller lite ledsnare. Man får kanske mer energi eller vill bara tröstäta hela dagen. Man ser till att hitta på något eller gömmer sig i sängen och fokuserar tankarna på andra saker.
Ja tänker givetvist på högtider, födelsedagar, årsdagar etc. Varför blir vi extra känsliga vid dessa? Och varför är det vid just dessa tillfällen som man gör något extra eller ser helst till att gräva ner sig? Är det på grund av dessa dagar som en vanlig dag inte är speciell längre?
För mig är 10 april ett sådant datum. För fem år sedan klev jag ur en liten bubbla (dels pga vänners påtryckningar) för att möte en människa som jag idag fortfarande gärna håller fast vid. Man skulle nästan kunna säga att tiden jag spenderat ihop med denna person format mig till den jag är idag. Alltså var det ett möte på livsavgörande nivå.
10 april har inte samma betydelse som det hade för något år sedan, men datumet är fortfarande något som jag berörs av. Och då menar jag i den mening att jag går omkring och funderar kring hur framtiden kommer att se ut vilket är något som jag annars inte funderar så starkt på.
SÅ, varför måste det bara vara på "speciella" tillfällen som de flesta gör något extra eller funderar kring beslut som har avgörande konsekvenser. Egentligen borde man sluta skjuta upp saker och bara köra på. Jag vet att jag i fortsättningen inte bara kommer att ta "en vanlig dag" för givet. Man får dem aldrig tillbaka.
Ja tänker givetvist på högtider, födelsedagar, årsdagar etc. Varför blir vi extra känsliga vid dessa? Och varför är det vid just dessa tillfällen som man gör något extra eller ser helst till att gräva ner sig? Är det på grund av dessa dagar som en vanlig dag inte är speciell längre?
För mig är 10 april ett sådant datum. För fem år sedan klev jag ur en liten bubbla (dels pga vänners påtryckningar) för att möte en människa som jag idag fortfarande gärna håller fast vid. Man skulle nästan kunna säga att tiden jag spenderat ihop med denna person format mig till den jag är idag. Alltså var det ett möte på livsavgörande nivå.
10 april har inte samma betydelse som det hade för något år sedan, men datumet är fortfarande något som jag berörs av. Och då menar jag i den mening att jag går omkring och funderar kring hur framtiden kommer att se ut vilket är något som jag annars inte funderar så starkt på.
SÅ, varför måste det bara vara på "speciella" tillfällen som de flesta gör något extra eller funderar kring beslut som har avgörande konsekvenser. Egentligen borde man sluta skjuta upp saker och bara köra på. Jag vet att jag i fortsättningen inte bara kommer att ta "en vanlig dag" för givet. Man får dem aldrig tillbaka.
Kommentarer
Trackback
