Jag hade en intressant diskussion igår med en nära vän till mig (hon med brösten för er som fattar). Vi båda har två olika syner på begreppet kärlek, vad det är och vad det har för betydelse. För henne är det något hon längtar efter och för mig är det gärna något jag springer bort ifrån. Det fick mig att undra varför?

Eftersom det inte riktigt finns en allmän definition av begreppet "kärlek" skulle jag vilja påstå att det är något individuellt. Något som ser olika ut för olika personer. Det måste det vara. Varför skulle annars alla sjunga om det på olika sätt? Göra filmer om det på olika sätt? Längta efter att få uppleva det? Och framförallt, varför skulle människor annars göra galna/hemska/ eller helt otroliga saker p.g.a känslan man får av det?

Så är kärlek något bra eller dåligt? Eller är det ett ämne som är omöjligt att diskutera? Jag undrar bara varför jag känner en sak, när min vän känner en annan sak? Sitter det i personligheten eller kanske hur man har uppfostrats? Både hon och jag avslutade varsin relation ungefär samtidigt och sen dess har jag aldrig försökt mig på att tycka om någon annan. Jag hatar att prata om känlsor och annan skit och vill absolut inte veta av om jag är omtyckt av någon. Det gör mig bara arg. Hon däremot har hållt humöret uppe och sänkt garden för att låta någon annan komma tätt inpå om tillfälle ges. Betyder det att jag är skadad eller att hon tar för lätt på vad kärlek egentligen är?

Ja menar, kärlek får oss att göra jävligt dumma saker ibland. Vissa till och med dödar p.g.a den smärta de känner vid obesvarad kärlek. Det kan fostra oss till att bli väldigt bittra och aggresiva människor, så varför ens längta efter att få falla så hårt för någon när man ändå bara blir en helt annan människa?  Men samtidigt får jag väl erkänna att jag sett vänner som aldrig varit mer lyckliga än när de är i ett förhållande och pga det även blivit bättre medmänniskor.

Så vad fan är kärlek egentligen? Är det något som styr våra val i livet? Eller något som kan ses som en bonus i livet? Måste man uppelva kärlek för att känna sig som en riktig människa? Eller kan man gå igenom livet utan att uppleva allt som kärlek innebär? Hade det varit bättre om ingen kände något överhuvudtaget?


Om kärlek är lycka, är hon min kärlek

• Min äckliga jävla skola har slutat med att erbjuda "Idrott och hälsa" som andra ämne. Jag ligger nu i krig med allt och alla på Stockholms Universitet och Gymnastik och Idrotthögskolans institutioner för att rättvisa ska skapas!
• Eftersom jag kanske måste ta studieuppehåll måste jag bege mej ut på jobbjakt. Igår var jag på rekryteringsdag för två nya Scandic Hotell som ska öppna i Stockholm. Gick väl sådär
• Jag fick bara tillbaka 990 kr på skatteåterbäring= inga nöjen för mig i sommar. bara jobb jobb jobb!
• Idioterna på barnmorskemottagningen vid gullmarsplan "slarvade" bort min bokning i måndags så nu får jag vänta ytterligare en vecka på att göra det där jävla ingreppet. Plus att jag måste göra om i mitt redan fullproppade schema.
• Jag är fortfarande sjuk. Det var väl naivt av mig att tänka att hostan skulle försvinna efter tre jävla veckor. På måndag börjar jag vecka nummer fem av konstant hostande.
• Träningen har självklart blivit lidande. Men eftersom jag MÅSTE träna två dagar i veckan i X antal veckor har jag ändå pallrat mej dit för att töntpowerwalka i femton minuter. Känner mig som dom där fjortishororna som går till gymmet iklädda "snyggkläder" och är så pass uppsminkade att man blir lite fundersam över ifall de tror att de är på stureplan eller ngt. Va fan gör ni där? seriöst?
• Jag har ingen ork till ngt längre. Igår kväll bestod t.ex min kvällsmat av ett jävla ägg. .... ÄGGÄGGÄGGÄGG!

Oj oj oj! Om ja fick bestämma för en dag och dessutom veta att resultatet av mina val håller i sig finns det mycket radikala åtgärder jag skulle ta vid!

*Förbjuda rökning! - Japp. Du luktar bara skit och förpestar luften för oss andra.

* Sätta viktgräns på snabbmatsställen - Det här kommer jag säkert få skit för men väger du 150 kilo äre inte meningen att du ska sätta i dej mer flötmat. Förutom att du riskerar att dö tar folk med fetma bara upp onödig plats på sjukhusen.

* Hårdare straff för våldtäkt/mord etc - Haru döat en människa med flit ska du fan inte få chans att leva ditt eget liv. Den enda plats du är värd att befinna dej på är bakom galler.

* Bötfälla dem som skräpar ner och inte tar upp hundskiten efter sig! - Jag är så trött på att se människor som skräpar ner överallt. Det är inte så jävla jobbigt att slänga det där pappret i en papperskorg som står 20 meter ifrån dej. Skärpning!

* Sänka biljettpriset på SJ resor- alla snackar om att allt numera ska vara miljövänligt, att man ska åka kollektivtrafik och blablabla.. Hur jävla lätt är det att göra det när priserna är så pass höga att det lönar sig mer att ta bil?

Jag tror folket skulle störta mig efter en dag. Men ändå.. kul hade det varit

Jag är klumpig, glömsk. klantig och tänker helt enkelt med röven istället för hövet alltför ofta. Detta har resulterat i att Mr.M för några år sedan gav mig namnet säl. Just då fick ja namnet eftersom jag hade en ovanlig metod för att ta mig ur sängen. Något som inte han uppskattade eftersom jag varje gång råkade knäa honom på sina käraste ägodelar. men men...

Nu senare har jag insett att mänskan fan hade rätt. Jag är faktistk en säl. Jag går in i väggar, kanter till och med stenar. Jag ramlar på mina egna fötter och likaså andras fötter. Jag kan inte hålla koll på något eller hör tamejfan inget heller. Mina vanligaste ord (förutom Kötthöve) är nog "Va" "vart fan la jag den nu då" "nej inte igen" "AJ!". Jag har därför börjat se ett sälmönster. Om jag inte kan gå ordentlig eller se ordentligt kan jag omöjligt klassificeras som en normal människa. Min kropp har bevisat att jag är ett vandrande blåmärke.

Jag är SÄL SÄL SÄL SÄL SÄL







säl

Helvete va arg jag är nu!

Det visade sig att de som är ansvariga för bytet av ämnet "idrott och hälsa" från SU till GIH har "glömt att diskutera hur man ska göra med de elever som vill välja idrott och hälsa som andra ämne". Så nu när jag ringde och ville få svar på mina frågor kunde hon inte ge mig några eftersom inget ännu är bestämt.

Så vad har jag för möjligheter?¨

* Jag kan hoppa av skolan och förlorat två år av mitt liv och på köpet fått feta studieskulder att betala av som tack.
* Jag kan ta studieuppehåll och VÄNTA på att idioterna bestämmer sig för hur utbildningen kommer att se ut. vilka kurser och program som kommer att erbjudas. (Men- chansen finns att detta inte händer)
* Jag kan helt enkelt välja ett annat ämne. Ett ämne jag inte vill ha och leva som en deprimerad människa de sista åren under min utbildning.

1. Om någon minns avslöjade jag att något nytt skulle hända med mej, något som faktistk håller i sig och som jag inte avslutar innan det är klart. Detta har fått skjutas upp p.g.a. min sjukdom men nu är jag back in buisness!
2. NEW YORK! jaaaaa nu äre äntligen bestämt. Elin here I come. Jag tar mitt pick och pack och pissar på skolan och drar till syrran en sväng. Fick ut schemat för nästa kurs och som jag hoppades får vi påsklov. FAN va gött. Fast jag antar att tiden är reserverad till läsning, men HÄBLIVÄL! Ja ska leka maskbrottning me min fröken redig!
3. Besök till slätta. Ja, med tanke på NY planeringen måste jag hem för att hämta en fet stor väska som jag ska fylla med enbart skit från staterna.
4. Ja ska lära mig laga mat. Det har jag sagt sen jag lärde mig koka vatten.
5. Min hemtensa ska lämnas in. Nu på fredag ska allt vara klart. Men ja är hyffsat nöjd redan nu.

• De är rika och dryga
• Dem förstår inte att fem sex tusen faktiskt är fem sex tusen. Med andra ord är de blinda för siffror
• Dem tror att man kan skita ut pengar
• De förstår inte att man ska betala hyra och räkningar av sin månadslön.
• De tror att dyrare saker utstrålar bättre liv.
• De är dumma  huvet

Efter två minuter säger hon något om att hon bara använder produkter från Björn Axen. Och det är väl hennes smak och så, men vet kötthövet att det är märket SYOSS som hon langar fram då?

Jag chansar på att hon blev tappat 105 gånger/dagen som bebis.