Kärlek
Jag hade en intressant diskussion igår med en nära vän till mig (hon med brösten för er som fattar). Vi båda har två olika syner på begreppet kärlek, vad det är och vad det har för betydelse. För henne är det något hon längtar efter och för mig är det gärna något jag springer bort ifrån. Det fick mig att undra varför?
Eftersom det inte riktigt finns en allmän definition av begreppet "kärlek" skulle jag vilja påstå att det är något individuellt. Något som ser olika ut för olika personer. Det måste det vara. Varför skulle annars alla sjunga om det på olika sätt? Göra filmer om det på olika sätt? Längta efter att få uppleva det? Och framförallt, varför skulle människor annars göra galna/hemska/ eller helt otroliga saker p.g.a känslan man får av det?
Så är kärlek något bra eller dåligt? Eller är det ett ämne som är omöjligt att diskutera? Jag undrar bara varför jag känner en sak, när min vän känner en annan sak? Sitter det i personligheten eller kanske hur man har uppfostrats? Både hon och jag avslutade varsin relation ungefär samtidigt och sen dess har jag aldrig försökt mig på att tycka om någon annan. Jag hatar att prata om känlsor och annan skit och vill absolut inte veta av om jag är omtyckt av någon. Det gör mig bara arg. Hon däremot har hållt humöret uppe och sänkt garden för att låta någon annan komma tätt inpå om tillfälle ges. Betyder det att jag är skadad eller att hon tar för lätt på vad kärlek egentligen är?
Ja menar, kärlek får oss att göra jävligt dumma saker ibland. Vissa till och med dödar p.g.a den smärta de känner vid obesvarad kärlek. Det kan fostra oss till att bli väldigt bittra och aggresiva människor, så varför ens längta efter att få falla så hårt för någon när man ändå bara blir en helt annan människa? Men samtidigt får jag väl erkänna att jag sett vänner som aldrig varit mer lyckliga än när de är i ett förhållande och pga det även blivit bättre medmänniskor.
Så vad fan är kärlek egentligen? Är det något som styr våra val i livet? Eller något som kan ses som en bonus i livet? Måste man uppelva kärlek för att känna sig som en riktig människa? Eller kan man gå igenom livet utan att uppleva allt som kärlek innebär? Hade det varit bättre om ingen kände något överhuvudtaget?
Om kärlek är lycka, är hon min kärlek
Kärlek är som en drog, och antar att du inte vill veta att någon tycker om dig för att du är rädd för vad som kommer sen och hur det skulle kunna sluta i värsta fall. Du trivs bra i din lilla bubbla kanske? Sen avslutar du nästan din fråga på slutet med tjejen på bilden som är din kärlek. Inget illa menat men det finns ju olika sorters kärlek och hon är ju någon du inte kan vara utan antagligen?
