Annnalunda

Jag sitter i skrivande stund i en föreläsningssal på Stockholms Universitet. Dagens ämne är Hinduism med inriktning på olika kulturella former. En av dem är Puja. Ett ämne som hade varit vansinnigt kul att lära sig mer om om föreläsningsledaren förstått vad en whiteboard och penna är för något. Hur många orkar lyssna på en snubbe i två timmar som inte använder sig av några konkreta undervisningmedel? INGEN

Bra universitetet. ni har lyckats igen. vart fan är alla pedagoger?

Har äntligen kört igång med träningen. Första passet var bodypump. Kanske inte det smartaste valet eftersom jag nu darrar i hela kroppen. I övrigt var passet sviiiiiinkul. Berodde nog mest på instruktören. Hon var så förbannat på. Skrek till oss, uppmuntrade oss och hjälpte till med alla övningar så alla gjorde dem rätt. Nämnde jag att hon var gravid också? I åttonde månaden? STÖRT! hon sopa banan med alla. Ja måste komma igång nu.



A juste. min syrra är pank. om alla skänker en tia till henne kan hon börja träna på sats. fan va schysst!

29 Augusti. Skolan har officiellt börjat. Denna termin kommer bli åt helvete jobbig. Tre delkurser och en C-uppsats som ska skrivas. Tacka gudarna för Tina som finns vid min sida hela tiden. Nu ska ja förbereda mej mentalt. Fram med chipsen!

Jag fick ett brev från landstinget häromadan. Först blev ja livrädd och trodde ja drabbats av någon dödlig sjukdom. Sen efter att ha slitit upp brevet var det ett vykort från ungdomsmottagningen. De skrev tack för åren som gått men nu är jag inte välkommen till dem längre eftersom jag fyllt 23 år. Så ja antar att jag är vuxen nu. Syrran sjunger halleluja sånger om att hon fortfarande är sin ungdom, men vad är då jag om jag inte får gå till ungdomsmottagningen? Vissa kallar mej kärring, andra barnrumpa. Jag kallar det skitsnack.

För en gångs skull har jag faktiskt pengar på mina konton! Det är helt otroligt. Jag köpte mjölk för första gången på två månader igår. Den satt gött i halsen!

Men med rikedomen kom skuld. Det gick en fattig man och bad om pengar på t-banan. Jag har ju faktistk några småslantar i min väska, men HEPP dom kunde ja minsann inte dela med mej av eftersom det ska gå till schampoo, kurslitteratur och bio eller andra skitsaker som jag anser vara nödvändigt för min livsstil. Den här människan ville väl bara få pengar till mat som faktiskt är nödvändigt för överlevnad.  Men ne, jag måste hålla på de där kronorna för man kanske blir sugen på en kaffe sen eller ngt.

Världen är fortfarande upp och ner

Så lyckades jag igen. Idag åkte jag hem utan att föräldrarna visste om det och det är lika kul varje gång att se deras miner. höhöhö! En av fördelarna med att komma hem är att dem genast frågar om man är hungrig och rabblar upp allt som man kan få ta av i köket. haha! Det är tack vare våra generösa föräldrar som jag och syrran faktiskt överlevt hela sommaren. Utan dom hade vi varit höga på vatten och blivit så vana vid morötter att det klassats som gourmemat.

TACK MAMI OCH PAPI

WÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHHHHHH  äntligen är jag fri från åtaganden! nu ska ja go bananas!

Okej. Tänk er mej, i mina röda pessetofflor, sletna mjukisbrallor och en hoodtröja. Lägg till att ja inte har ngt smink och mitt hår är uppsatt i en bulle. Notera gärna också att ja numera har gult hår med oranga slingor i efter att elin försökte experimentera med mitt hår igår kväll igen.

NU till det roliga. Det är ju faktiskt tillåtet att se ut så här när man pluggar inför en tenta och speciellt inför en tenta man ska ha imorgon. Så för att muntra upp mej själv lite begav jag mej till ett ica som är här i närheten av där jag bor. Där gick jag med mina pessetöfflor och farsans tygpåse som det står "Dekre redovisning" på och ska köpa flöt.

På tillbaka vägen, när min käft är fulllsmockad med choklad kommer en kille på en cykel och stannar nästan framför mej.

"Hej, ja var bara tvungen att säga att ja tycker att du är väldigt fin"

Det tog en stund för mej att säga tack eftersom ja inte hade lyckats svälja allt mitt godis. Hur fasen kommer det sig att en människa, på en dag som denna, när jag ser ut som jag gör, kommer fram och berättar att jag ser fin ut. Alltså tack, men vad har du för krav på dina brudar?

Denna ständiga kroppsfixering som pågår för fullt i medier och debatt världen får fan ta sitt asnvar snart! SJUÅRINGAR vill bli smalare visar en ny undersökning. SJUÅRINGAR!

Istället för att ge ut bantningstips på varenda jävla framsida öre väl bättre att förespråka för god hälsa och träning? Och då ska fokus inte ligga på HUR MAN GÅR NER I VIKT utan vad som är viktigt att utföra för att hålla kroppen frisk. Det har gått för långt nu.

Det är synd om mej. I vanliga fall ogillar jag när folk hela tiden lipar om sina liv, men nu har jag lidit tillräckligt länge för att jag ska få kunna tycka synd om mej själv.

Jag har i över en vecka konstant suttit med hövet i min kurslitteratur. Jag påstår inte att ja lusläst men det är fan nära på. Samtidigt som jag så flitigt gjort mina anteckningar har jag brottats med halsbränna, knävärk (från när ja ramlade i en trappa) och mitt så vanliga hatobjekt- sömnproblem.

Så nu får ja faktiskt klaga lite. Det roliga med att vara deppig är att hela världen plötsligt är emot en. Lider man av feber eller liknande ser man varje felsteg som om kosmos är emot en. Snubblar man eller går in i något samtidigt som är sjuk "äre självklart att det ska hända nuuuuuuu".

Vad menar man när man säger så egentligen? Finns det någon bra tid för att vara klantig? Äre inte ganska logisk att man gör felsteg när man just är sjuk eftersom det är då kroppen inte hinner med hjärnan? Själv har ja blivit så van vid att vara klantig att ja ser det som en rutin i vardagen. Härom dagen slarvade jag t.ex. bort mitt senilsnöre. Inte fan var det pga att jag är sjuk. Min vän Isac gav mej en bra förklaring till detta:

"Anna.... Det är nog bara du i hela världen som lyckas tappa bort något som är till för att inte tappa bort något...."

Det är bara att acceptera liksom.

nu märker jag att jag kom bort från ämnet men "det är ju självklart att det händer nu för jag är ju sjuk"

pfft.

go natt!

Jag på telefon: Kommer du snart elller?
Elin hemma: A ja tar på mej strumporna nu



Alltså du gör det inte svårt för mej att göra narr av dej

Det går verkligen bra för mig. Jag har i stort sett haft tid sedan juni att göra mina anteckningar för mitt omprov. Men varför ska man plugga när man kan sola? Så nu sitter jag här. Snart en vecka kvar till provdags och skriver så pennan glöder. Eller iförsig borde ja säga skriver så handen glöder eftersom vi lever på 2000-talet och på 2000-talet har man tydligen dator till allt. Varför ens ha pennor liksom. Dagens ungdomar kan ju inte skriva eller stava ändå. Och när dom väl göra lite klotter i ett block är det ord som "Bullshit" "omg" "mkt" "pls" "lol" nm" m.m. som vanliga svensken inte förstår.

Jävla tur att dom tar in svenska i all undervisning nu. Ja tror inte ja hade orkat att läsa 16 noveller på fem sidor varke månad utan punkt i hela min yrkeskarriär som ja fick göra under under en vecka under min praktik.

skär du upp köttfärsen eller?

Visst äre kul med dampryck? Dampryck för mej är alltså när någon från ingenstans beter sig konstigt, stört, roligt, knäppt eller fult.

Jag såg en dam på gatan för någon vecka sen. Hon gick omkring och skällde på sin osynliga make. Sen sjöng hon en truddelutt och allt var bra igen. Likaså såg jag en kvenna i mina trakter. Hon skällde också på en osynlig figur, men det lät mer som om det vore ett barn som var försenat. Men ändå, jag kan verkligen inte låta bli att skratta. Det tragiska är ju att dessa perosner är höga på något, men ändå. Fåre inte vara kul för det?

Min syster började bete sig som en hund igår. Vi ser på TV, äter mat och hare bra när hon plötsligt "FAN VA KUL DET VORE ATT HA EN LITEN VOVVE SOM KRYPER UPP HOS EN, ELLER TYCKER INTE DU DET ANNA?" så ställer hon sig på alla fyra och skäller och ylar som en hund gör. Detta skulle ja nästan vilja kalla ett psykbryt om det hände med en människa som jag inte känner. men nu vet ju jag att syrran är lite åt damphållet så jag håller mej till den kategorin.

Iaf, vad som är säkert är att när folk beter sig på ett speciellt sett, på ett sätt som anses vara utanför normer för det normala, då är dom alltid lite dampiga. Är det rätt att skratta åt dessa?

Jag är bitter. Vet ni varför? För jag är ständigt pank. Jag förstår verkligen att människor som har lite pengar är arga konstant. Förstår ni hur frustrerande det är?

Samtidigt som jag säger det här, kollar jag på debatterna kring svälten i Afrika. Då vill jag bara slå mej på käften som ens klagar över hur jag har det. Och då blir jag ännu mer frustrerad på mig själv eftersom jag inte kan bidra med något. Detta för att jag är just pank.

Som igår. Jag startade ett tredje världskrig över det faktum att jag inte hade råd att köpa senap för 15 kr. Istället fick stackars Sandra som är här på besök fläka fram cashen och köpa en potatissallad till mej och Elin. Nämnde jag att Sandra varit Au-pair ett år i USA och ska tillbaka dit för att studera juridik? Hon skiter inte direkt pengar. Men hon fick lägga ut minsann. Bra Anna. Snällt Anna.

Elin tog upp köttfärs igår som tinat över natten. Gissa vad vi ska göra med den förutom att steka? INGET! Eller jo, vi hittade en rödlök i kylskåpet igår. Och gräddfil. Om man blandar det blire la som ett nyttigt mål? Typ.

Nu vore det jävligt lämpligt att antingen vinna på lotto eller finna en rik karl som kan skämma bort mej. Men jag vill inte tycka om dej, och du får egentligen inte tycka om mej. Du får bara överösa mej med mat och riksdaler. Sen måste du gå din väg. Finns du där ute någonstans?