Annnalunda

Visst äre kul med dampryck? Dampryck för mej är alltså när någon från ingenstans beter sig konstigt, stört, roligt, knäppt eller fult.

Jag såg en dam på gatan för någon vecka sen. Hon gick omkring och skällde på sin osynliga make. Sen sjöng hon en truddelutt och allt var bra igen. Likaså såg jag en kvenna i mina trakter. Hon skällde också på en osynlig figur, men det lät mer som om det vore ett barn som var försenat. Men ändå, jag kan verkligen inte låta bli att skratta. Det tragiska är ju att dessa perosner är höga på något, men ändå. Fåre inte vara kul för det?

Min syster började bete sig som en hund igår. Vi ser på TV, äter mat och hare bra när hon plötsligt "FAN VA KUL DET VORE ATT HA EN LITEN VOVVE SOM KRYPER UPP HOS EN, ELLER TYCKER INTE DU DET ANNA?" så ställer hon sig på alla fyra och skäller och ylar som en hund gör. Detta skulle ja nästan vilja kalla ett psykbryt om det hände med en människa som jag inte känner. men nu vet ju jag att syrran är lite åt damphållet så jag håller mej till den kategorin.

Iaf, vad som är säkert är att när folk beter sig på ett speciellt sett, på ett sätt som anses vara utanför normer för det normala, då är dom alltid lite dampiga. Är det rätt att skratta åt dessa?