Cry me a river
Det är synd om mej. I vanliga fall ogillar jag när folk hela tiden lipar om sina liv, men nu har jag lidit tillräckligt länge för att jag ska få kunna tycka synd om mej själv.
Jag har i över en vecka konstant suttit med hövet i min kurslitteratur. Jag påstår inte att ja lusläst men det är fan nära på. Samtidigt som jag så flitigt gjort mina anteckningar har jag brottats med halsbränna, knävärk (från när ja ramlade i en trappa) och mitt så vanliga hatobjekt- sömnproblem.
Så nu får ja faktiskt klaga lite. Det roliga med att vara deppig är att hela världen plötsligt är emot en. Lider man av feber eller liknande ser man varje felsteg som om kosmos är emot en. Snubblar man eller går in i något samtidigt som är sjuk "äre självklart att det ska hända nuuuuuuu".
Vad menar man när man säger så egentligen? Finns det någon bra tid för att vara klantig? Äre inte ganska logisk att man gör felsteg när man just är sjuk eftersom det är då kroppen inte hinner med hjärnan? Själv har ja blivit så van vid att vara klantig att ja ser det som en rutin i vardagen. Härom dagen slarvade jag t.ex. bort mitt senilsnöre. Inte fan var det pga att jag är sjuk. Min vän Isac gav mej en bra förklaring till detta:
"Anna.... Det är nog bara du i hela världen som lyckas tappa bort något som är till för att inte tappa bort något...."
Det är bara att acceptera liksom.
nu märker jag att jag kom bort från ämnet men "det är ju självklart att det händer nu för jag är ju sjuk"
pfft.
go natt!
Jag har i över en vecka konstant suttit med hövet i min kurslitteratur. Jag påstår inte att ja lusläst men det är fan nära på. Samtidigt som jag så flitigt gjort mina anteckningar har jag brottats med halsbränna, knävärk (från när ja ramlade i en trappa) och mitt så vanliga hatobjekt- sömnproblem.
Så nu får ja faktiskt klaga lite. Det roliga med att vara deppig är att hela världen plötsligt är emot en. Lider man av feber eller liknande ser man varje felsteg som om kosmos är emot en. Snubblar man eller går in i något samtidigt som är sjuk "äre självklart att det ska hända nuuuuuuu".
Vad menar man när man säger så egentligen? Finns det någon bra tid för att vara klantig? Äre inte ganska logisk att man gör felsteg när man just är sjuk eftersom det är då kroppen inte hinner med hjärnan? Själv har ja blivit så van vid att vara klantig att ja ser det som en rutin i vardagen. Härom dagen slarvade jag t.ex. bort mitt senilsnöre. Inte fan var det pga att jag är sjuk. Min vän Isac gav mej en bra förklaring till detta:
"Anna.... Det är nog bara du i hela världen som lyckas tappa bort något som är till för att inte tappa bort något...."
Det är bara att acceptera liksom.
nu märker jag att jag kom bort från ämnet men "det är ju självklart att det händer nu för jag är ju sjuk"
pfft.
go natt!
Kommentarer
Trackback
