Med plåster i pannan

Jag har krigat med mig själv i två veckor nu, men idag kan jag officiellt säga att JAG ÄR TILLBAKA! Ingen mer hosta ska få stoppa mej, ingen praktik, tenta eller stenvägg! Sätt bara ett plåster på pannen och jag är som gott som ny.

Dagens irritationsobjekt är mobiler. Alltså jag kan inte säga att jag hatar mobiler och att dom borde utrotas. Men vad jag anser att alla jävla "utvecklare" (eller vilken officiell titel det är på er nördar som utvecklar mobiler) bör ha i åtanke är att en mobil inte behöver internet, kamera, Gps, spel och annan skit som gör att man blir totalt asocial. Bara det går att ringa på skiten, skicka sms och möjligtvist lyssna på musik så är det braaaaaaa så nej. Nej tack till mer tack.

Det här är vad mobilerna har gjort med oss:

Ex ) Du sitter hemma eller någon annanstans och hare gött. Det plingar till i mobilen och du läser i ett sms du precis fått från en kompis som lyder följande: "Hej! Vad gör du?"

Sånt där gör mej fullständigt GALEN! Varför inte bara ringa upp och fråga vad jag gör? Ofta jag svarar tillbaka "Hej hej, just nu sitter jag i soffan och kollar på femmans nya satsning av 'Hur man ska göra för att få tummen ur röven'. Bredvid mig sitter Åke som förvandlats till ett skabbluder som inte kan sluta pilla sig i naveln. Ganska ofräsht faktiskt med tanke på att han brukar odla sina konkelbär där. Men hur är det med dej då? Och framförallt. VAD GÖR DU DÅ?"

NEJ! Ja skulle inte tro det. Så gör mänskligheten en tjänst och banta ner ditt tjocka finger så att du faktiskt kan peta på några siffror på din mobil som resulterar i att du kan föra en normal dialog med dina vänner.

Tack Häj

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0