Ansvar

Att det ska vara så förbannat svårt att ta ansvar egentligen. Speciellt när det handlar om studier på Högskolenivå. I mer än tre veckor har jag nu länge sökt svar på mina frågor. Istället för att hjälpa mig har alla skyllt på varandra. Förutom nu, när äntligen en vänlig själ ställde sig på min sida och erkände sitt misstag. Att åtgärder ska vidtas är fortfarande i rullning, men så länge har mitt problmet gått att lösa på annat sätt.

Istället för att läsa mitt andra ämne kommer jag nu under Höstterminen istället fortsätta mina studier inom religion. Det betyder att jag hoppar fram lite och skriver min C-uppsats nu istället för vid år fyra enligt min utbildningsplanering.
Ni förstår inte min lycka just nu. Det känns som att jag kan andas igen och faktiskt se fram emot tiden härnäst.

Men att det har varit så jävla svårt för någon att ta på sig ansvaret för det fel som gjorts under denna tid är fanimej helt oacceptabelt. Om man känner att man vill vara med att ta de stora besluten får man fan vara med på att även ta det tunga ansvaret för om något går fel. Att ursäkta sig gör ingen nytta. ATT AKTIVT FINNA LÖSNINGAR ÄR INTE NÅGOT EN ENSAM STUDENT SKA BEHÖVA GÖRA NÄR TIDEN ÄR MINIMAL!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0