Annnalunda

17 maj är över vilket betyder att jag officiellt är 23 bast. Får tacka hela Norge som firade mej och alla mina 134 vänner från facebook som skrev igår. Likaså får man ju säga tack till all den skönsång jag fick. Sandra, Emma, Jennie, Marcus och Mormor. Ni är oslagbara!

Jag fick många "grattis nu äru tant" gratulationer igår. Vadå tant? Ska det skrämma mej eller vad är grejen? själv tycker jag 23 är ingenting. Jag får bara tacka för att jag inte blivit senilare (något som syster dock säger emot).

Det enda jag känner med att bli äldre är att alla andra verkar gå vidare till nästa steg i sina liv mycket snabbare och lättare än vad jag känner att jag kan. En del skaffar barn, förlovar sig eller flyttar ihop. Varför har inte jag en sådan stor önskan efter detta? Istället samlar jag på disneyfilmer och planerar vart jag och elin kan köra maskbrottning när hon kommer hem. Maskbrottning som i att två personer (eller fler) sätter på sig sovsäckar och knyter ihop dom så pass mkt att man bara ser ansiktena på varandra. och sen hoppar på varann och slåss tills den ena faller så pass många gånger att den måste ge upp.

Jag är 23 och DET är mina närmsta planer för vad som ska ske härnäst i mitt liv. En del kallar det gärna tragiskt. Jag kallar det A E W S O M E


Gött me kött vare i helgen också!