Annnalunda

Nya spridningar. Nya områden. Sjukdomen visar sig vara som pesten. På mycket kort tid har fläckar vid fötter, armar och bröst uppkommit. Det är som om jag sakta men säkert äts up innifrån. Och vad kan jag fortfarnade göra? Just det. Inget.

Begreppet hopplöshet har plötsligt fått ny innebörd. Vad har jag att se fram emot? Inget. Vad kan jag göra? Inget. Vågar jag hoppas på något? Nej.

 

Frågan är hur det ska gå att behöva gå igenom det här samtidigt som jag har skola att tänka på.