Annnalunda

 

Det kändes som att hela min värld raserades på två sekunder. Saker och ting blev inte bättre av att jag lyckats fått Sveriges mest okänsliga läkare som inte förstår att två sådana meningar lätt kan uppröra en tjej i tjugoårsåldern. Vad hände sedan?

 

 

- "Men jag har läst något om ljusbehandling som finns i Sverige. Fungerar inte det?"

 

 

Så där har ni det. 5 juli. Datumet är som inbränt i pannan på mej. Det var då i Fruängen som jag först fick höra om sjukdomen. Efter domen ville jag bara falla ihop på gatan och aldrig röra mej. Istället satte jag mig på bussen hem och googlade om skiten. Vad fick jag veta? Min idiotläkare hade delvis rätt, men samtidigt för jävla fel.

 

Vitiligo är visserligen obotligt. Men det går att behandla, som vilken sjukdom som helst egentligen. Man måste helt enkelt vara uppmärksam. På internet fann jag att i Sverige finns ett vitiligocenter som fastställer vilken typ av vitiligo man har och som sedan hjälper en med vidare behandling. Varför nämnde inte min kära läkare detta för mig? Idiot. Jag bokade in mig på första bästa tid.

 

Jag fick diagnosen Generaliserad vitiligo, vilket betyder att mitt egna immunförsvar attackerar områden på min kropp och gör huden vit. Jag förlorar med andra ord mitt pigment. Som jag ser ut nu har jag bl.a. fläckar i ansiktet vilket är mycket psykiskt påfrestande. Det är inget som smittar eller gör ont, vilket jag får vara tacksam över. Men ändå. Jag klarar inte av att träffa folk för det känns som att ALLA stirrar på mig. I sjävla verket gör dem säker inte det. Men som sagt, så känns det i början. Jag klarar inte av att vara med på kort eller framför allt titta på gamla kort på mig själv. På något sätt känns det som en påminnelse om att jag ALDRIG kommer att se ut så igen. Och det smärtar. Något så otroligt.

 

MEN, det finns som jag nämnt behandlingar. Det center jag var på är det enda som finns i hela skandinavien, och det enda i Sverige som erbjuder en ljus-behandling (UVB) MED eximer i. Min käre läkare i Fruängen hade tydligen inte koll på detta heller. Behandlingen är mycket mer intensivare än andra ljusbehandlar runtom i landet då de bara fokuserar på de utsatta områdena på huden istället för hela kroppen.

 

Så, jag väntar nu på att få genomgå min första behandling. Totalt måste jag göra 20 st för att se om min kropp ens svarar på det. Om inte. Ja,.. då får man lära sig att leva med det. Och det, det har jag ingen aning om hur jag ska klara av.