Ung och dum

Det är ingen nyhet att 80-talisterna är de nya 60-talisterna. De flyttar ihop i tidig ålder, förlovar sig och skaffar barn innan de fyllt 25. Nu påstår jag inte att det är något fel med det. Man gör som man vill så länge det är det man verkligen vill göra. Grattis om ni är lyckliga liksom. Jag skulle nästan vilja påstå att jag avundas er ibland. Detta för att jag inte ens är i närheten av att våga ta det steget ni gjort och är osäker på om det kommer ske på ett bra tag.

Därför är jag dum. Feg. Rädd. Fjantig eller rent utav löjlig. Jag vänder på dojan innan jag ens gett det en chans. Sen finns det ju den där speciella mänskan som man aldrig kommer glömma. Den där typen som krypit in under skinnet på en och försvinner inte. Ibland känns det som om ja spottat på den där underbara mänskan rakt i ansiktet. För jag har blivit erbjuden ett liv på silverfat. Men nej nej. Min egen inskränkhet stoppar mej varje gång.

När försvinner dumheten?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0