Galen galen GALEN

Jag tror jag är ett psykbryt från att bli tvångsintagen. Jag har panik över skolan konstant, känner mig som en ensam bitter fjanttant på 83 år och tror jag snart får en hjärnblödning. Hur kommer det sig att man kan läsa något tusen gånger utan att det egentligen ger några resultat?  Hur kan jag ha så mycket tid och så lite tid på samma gång? Varför kan inte jag bara fungera som andra tjejer? Varför ska jag göra allt så förbannat komplicerat?

Be mej hålla käft och gräv ner mig.

På pluggbordet

Alla har sina olika knep, men så här brukar det se ut när ja pluggar. En dator för skrivandet, en annan för faktasökning och en jävla massa papper å böcker.


svensk musik

Har ni någonsin lyssnat på låten "that the way my heart goes" med Marie serneholt? GÖR INTE DETTA. Jag gjorde detta misstag idag samtidigt som jag kollade på musikvideon.

Låten handlar kort om hur hennes jävla hjärta fungerar. Typ att man ska hålla om henne, berätta hemligheter och massa andra typiska saker som framkommer i äckliga kärlekssånger. Men i musikvideon får man se mänskan sitta på en enhörning? Sen dansar hon helt plötsligt med två araber. Ja förstår inte riktigt konceptet? Man behöver inte vara hjärnkirurg för att sätta ihop en lyckad musikvideo.

Nu mår ja illa

Ung och dum

Det är ingen nyhet att 80-talisterna är de nya 60-talisterna. De flyttar ihop i tidig ålder, förlovar sig och skaffar barn innan de fyllt 25. Nu påstår jag inte att det är något fel med det. Man gör som man vill så länge det är det man verkligen vill göra. Grattis om ni är lyckliga liksom. Jag skulle nästan vilja påstå att jag avundas er ibland. Detta för att jag inte ens är i närheten av att våga ta det steget ni gjort och är osäker på om det kommer ske på ett bra tag.

Därför är jag dum. Feg. Rädd. Fjantig eller rent utav löjlig. Jag vänder på dojan innan jag ens gett det en chans. Sen finns det ju den där speciella mänskan som man aldrig kommer glömma. Den där typen som krypit in under skinnet på en och försvinner inte. Ibland känns det som om ja spottat på den där underbara mänskan rakt i ansiktet. För jag har blivit erbjuden ett liv på silverfat. Men nej nej. Min egen inskränkhet stoppar mej varje gång.

När försvinner dumheten?

Vart är fåren?

Samma visa varje kväll. Förvånar mej inte om jag somnar ståendes snart.

Den enda som verkar fattat hur det funkar i familjen är brorsan. Får be om tips.


Back in business

Efter på tok för mkt tjöt från lillsyrran om att jag aldrig uppdaterar längre så får jag helt enkelt uppdatera om mitt glamourösa liv! Vad har hänt tänker ni? Eller ah, ni tänker säkert inte så men i min värld gör ni det. Jo det har hänt som sååååååå:

  • Jag firade nyår i Idre. Det klantarsel man är skadar jag mig självklart när jag åker skidor. Som försvar skyller jag på en liten flicka som blockerade den avstängda tunneln jag åkte i. Helvete ska du ligga där och lipa för? I vilket fall så krascha jag in i en vägg och skadade mitt redan totalkvaddade knä. Vad gör jag åt det? Dricker ett flak öl och firar nyår som man ska.
  • Väl på hemma plan var tiden inne för skolstart. Jag började nyligen på GIH vilket är det absolut roligaste jag nånsin gjort. Så fruktansvärt glad över mitt hot om att gå till högskoleverket om inte SU fixade detta. Mutor funkar ibland bara så ni vet. Jag har hamnat i en svingo klass med åldrar från 21 till 46. Härligt härligt! Igår var första barren (en tävling som anordnas på skolan var tredje fredag och som slutar med pub på kvällen). Temat var basket och våran klass totaltorska. Vi fick noll poäng. Dom bästa av dom sämsta helt enkelt.kan bero på att vi bara var fem som dök upp på tävlingen.
  • Jag kollade upp knät igen. Jag vet inte hur många läkare jag träffat i mitt liv men nu må jag säga att jag hittat rätt. Jag fick två val. 1. Göra en titthålsoperation och se vad som orsakar mina smärtor. 2. Börja träna försiktigt. Som att springa 2.5 km. sen 3 km etc etc , Ah ni fattar? Han ansåg iaf det lönlöst att röntga knät eftersom alla mina ärr skulle "blockera synen". Jag var inte så jäkla sugen på att genomgå en fjärde operation så jag valde självklart alternativ två. Efter lång sjukdom och skador är jag nu ute på vägarna igen. Jag sprang idag min första runda som blev på fem kilometer totalt (varav 3 km rask promenad). NU NI BLIRE BEACH 2012!

 

För alla mina fans där ute, hoppas ni nu är glada över detta inlägg. Själv anser jag att ni kan skita er i näven.

 


Förbereder mej

Snart dags. Sanningens ögonblick.


GIH

Igår började skolan igen. Insåg att jag är inne på min sjätte termin, vilket betyder att jag gjort mer än hälften och har bara två år kvar av min utbildning. Jag har redan nu panik. Känner mej inte behörig någonstans.

I vilket fall började jag på GIH igår. Skolan är mycket mindre än Stockholms Universitet vilket bara är positivt. Istället för att få kurskamrater får jag nu klasskamrater vilket i sig betyder mer sammanhållning. För den som vill bli idrottslärare börjar man tydligen att läsa om humanbiologi. Inte det lättaste när man inte läst kemi eller biologi sen högstadiet, och då var jag inte bland dem smartaste kidsen vad gäller de ämnena. Så jag har lite smått panik. Men så är det väl alltid i början.

I vilket fall känns detta som en nystart. Jag hoppas på mycket träning under dessa år jag har framför mej!


Opponering!

I över sex veckor har jag forskat, antecknat, dragit slutsatser, tolkat diskurser och gett en avslutande diskussion på ett arbete värt 15 hp. Idag kom min befrielse. Jag klev in på religionshistoriska avdelningen vid klockan ett för mitt opponeringsmöte och kom ut vid halv tre som fördigutbildad religionslärare. SWEET. nu äre det bara idrotten kvar så är allt klappat och klar!



Vad har vi åstadkommit nu när julen är slut?

Januari 2012. Årets första månad. Men även den månad som mest är fylld av ånger och nya krav på sig själv. Mest på grund av julen som har varit. Så vad hände egentligen under julen? Jo det ni! Herrens födelse väcker minsann det bästa i oss: - Vi mördade några oskyldiga granar. - Massmördade tusentals grisar som kommer att ge en förstoppning i en månad - Ökade statistiken för fetma - Gjorde inga ursäkter för att folk i allmänhet började bete sig extra mycket som fulla äckliga apor. Finns säkert mycket mer. Men i nuläget anser jag att denna lista räcker. Så vad har vi nu att se fram emot? Jo lite mer än tre månader innan påsken kommer!

Finns Sverige?

Sitter och kollar på småkronorna på tv.
Johan: Sverige spelar på nyår. Det ska vi se på
Elin: riktiga Sverige?
Anna: Ne fejk-Sverige


Syrran slår till igen


Fira Herren!

Julen är mysig. Absolut. Familjer samlas, äter alldeles för mycket mat och ger bort julklappar till varann. Men den religionslärare som jag ska bli vill även påpeka att julen är till för att fira JESUS. Hajjemen. Även om datumet är oklart så är det hans födelse som ska firas vid jul.

Det känns som att fler och fler missar denna detalj eftersom religion numera anses var en privatsak. Jag har iförsig inget emot det eftersom jag är lika religiös som ett ekollon. Så om man inte anser sig vara kristen, varför firar man ens jul? Jag ser mer på det som en årlig härlig tradition. Hur ser ni på det?


I min cpmobil

Säg hej då till min cpmobil. Nu slipper ja dej ditt äckliga fanskap. Men bilderna som var i var förvånansvärt ganska roliga


Bananens hus

Jag är från Stenstorp a.k.a. Stekstorp. Varför det kallas så är för att de bästa kvennorna odlas här. Vi är bra. Så äre bara.

Vid juletider är det extra härligt att komma hem. Känner inte ni så? Föräldrarna är extra snälla. De har städat överallt. Och sjävlklart finns det mat seriöst överallt. En sak som är mycket bra sedan ja börjat äta som en jävla häst. Eftersom jag känner mej lite extra snäll delar jag med mej av några delar av huset.


Mitt flickrum. Ignorera metrotidningarna. Forskningsmaterial.

Den årliga granen

Nytt för i år: Elin är hemma
Typiskt för varje år: Pappa tar en nap

Nu? Glögg.

Vem skrattar nu?

DÅ:
Ett mörker som åt upp en inifrån. En ständig känsla av att man inte passa in. Regn som kysste ens kind när ingen såg. En osynlig frizon ingen såg.

NU:
Skiter i allt. Kör bara


Vem skrattar nu?

DÅ:
Ett mörker som åt upp en inifrån. En ständig känsla av att man inte passa in. Regn som kysste ens kind när ingen såg. En osynlig frizon ingen såg.

NU:
Skiter i allt. Kör bara


"Från och med på måndag"

Visst är det lustigt att när man väl bestämmer sig för att ändra på sina vanor så ska man alltid börja på måndagar? "På måndag börjar mitt nya liv". Jo tjena, har man inte disciplin att börja med en gång kommer man inte ha disciplin senare heller. Jag är fan ett levande bevis på det. Det är samma med nyårslöften. Man kan inte besluta sig för något, om det ändå ska ske vid ett senare tillfälle. Vad är det för fel på torsdagar eller lördagar? Varför inte börja i maj eller september?

Jag ska iaf testa denna teori nu efter jul, för ja vet att det är lönlöst att bestämma något nu precis när man ska komma hem och äta morsans enormt ljuvliga julmat. Äre fler som känner så? Men efter det börjar fastan iaf. Fastan för mig är att testa och se hur långt ja klarar mej utan min drog och med drog menar jag cöla.


Söndag

Söndagar är verkligen inte min dag nu för tiden. Antingen är man bakis, sleten eller på tok för sugen på sällskap. Är det därför folk skaffar pojkvänner och flickvänner? Så att man har någon som är hos en villkorslöst? Det där med förhållanden kanske inte är så fyskam ändå om det betyder att man slipper vara ensam på dessa förbannade söndagar.

Så vad gör man egentligen? Inte ett pess. Jag vaknade runt elva, städade lägenheten som blivit till en rutinmässig söndagssyssla eftersom vi alltid har fest här. Och sen är dan typ över, för det ända man gör sen är att finna ett tidsfördriv som gör att denna dag försvinner så fort som möjligt.

Är det någon som har ett förslag på hur man gör en söndag rolig?

Köttpåse

Okej, jag är en tjej, för er som inte visste det. Jag är fullt medveten om min enorma möjlighet att inte ta något på allvar och alltid köra på sarkasm. Men det finns vissa saker man säger, och vissa saker man helt enkelt håller käft om. Jag är trots allt i grund och botten TJEJ.

Nåja, tjejer är omöjliga, jag vet. Vi vill ha en sak, när vi får den vill vi inte ha den längre. Och när vi frågar saker som "har jag gått upp i vikt, eller ser jag stor ut i den här?" vill vi innerst inne att ni LJUGER trots att vi påstår det motsatta. Ja, det går mkt emot oss. Men en sak ni (ja jag syfter på manssläktet) veta. Ni ger fan i att kommentera vad ni tycker om oss om det är något negativt. Vi vill inte veta att vi bara är en köttpåse för er. Även fast känslan möjligtvist är detsamma så är vi så pass förståndiga att vi iaf håller käft om det. Det är uppenbart. men det räknas bara som uppenbart om man håller sin lilla trut!

Så i fortsättningen. en kram behöver itne betyda att vi älskar er och vill skaffa volvo villa och den fula pudeln. Sluta överanalysera allt.



Number two not for you?

En grej ja inte förstår, är varför man sätter på kranen när man går på tjotta och TROR att folket där ute inte vet om att man bajsar. Det blir ganska självklart vad du håller på med där inne BARA FÖR ATT du sätter på kranen ditt jävla kötthöve. Varför kan man inte vara mer öppen i den frågan? Varför är bajs så tabu? Alla gör ju det och JA TJEJER GÖR DET OCKSÅ! Tänk på det nästa gång. Var öppen med ditt toalettbesök. HÖHÖ



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0